Hej alla läsare,
Den här gången fokuserar vårt nyhetsbrev på ”energi”, som alltid är ett högaktuellt tema, men särskilt nu i allra högsta grad brännande. Tänker förstås på världsläget och – som man dagligen får läsa i pressen – den hotande energikrisen. Jag tänkte inte här gå in på att bena i frågan om energikrisen. Däremot tänkte jag lite provocera er med en annan sak, som också nästan i varje artikel om energi i dagspressen och i nyheterna återkommer, nämligen termen energiPRODUKTION.
Varje gång jag hör termen energiproduktion rycker jag nämligen lite till! I mina öron ringer då min gamla gymnasiefysiklärares ord ”energi kan varken förstöras eller produceras, bara konverteras” som ju refererar till termodynamikens första huvudsats, energiprincipen.
Men då man lyssnar till hur vi talar om energi idag så använder vi termen energiproduktion väldigt frekvent. Dagstidningar och offentliga uttalanden nämner nästan alltid energiproduktion då man syftar till produktion av el och värme, också då man talar om trafikens och industrins energibehov.
På något plan förstår jag att man använder termen. Den är enkel. Man tänker sig att man summerar allt om vårt energibehov genom att använda termen och slipper långa omskrivningar där man måste nämna ”produktion av el och värme samt trafikens (och industrins) energibehov”. En korrektare term kunde vara ”energikonversion”, men inte blir det just lättare att tala om det heller. Termen är så teknisk att jag är ganska säker på att många av oss inte har en aning om vad den betyder.
Ändå tänker jag, varje gång jag hör (eller läser) termen energiproduktion, på alla stackars fysiklärare runt om i landet då de någonstans i högstadiets övre klasser står och undervisar om energiprincipen och sen i följande sekund får frågan av en nyhetsläsande och frågvis elev; ”Men här står ju i dagens tidning att Åland kommer att bli helt självförsörjande vad gäller energiproduktion, då de får alla sina tilltänkta vindkraftverk färdiga”. Eller att ”Finland måste nu öka sin energiproduktion för att kompensera för den bortfallna energiimporten från Ryssland”.
SÅ VAD GÖRA? Skall jag ge upp min kamp mot – som jag upplever – det felaktiga användandet av termen och bara acceptera att världen går vidare? Talade faktiskt med en språkvetarkollega här på Åbo Akademi om det här med att innebörden i språket ändras med tiden. Hen kom tyvärr inte med någon enkel patentlösning, men konstaterade nog att alla språk lever och innebörden av ord och meningar ändras i många fall i takt med tiden. Om jag tolkar min språkvetarkollega rätt så blir det lite av ett majoritetsbeslut vad en term eller ett ord (eller en mening) i det långa loppet betyder.
Men skall vi verkligen gå och ändra på ett av fysikens grundpostulat, bara för att vi i vardagligt språk inte ids skärpa oss? Eller skall vi börja separera på termen energi som skulle bero på i vilket sammanhang vi talar om energi? Känns varken enkelt eller särdeles attraktivt!
Vad tycker du? Jag själv känner mig lite som Don Quijote, han som slogs mot väderkvarnarna.

Hälsningar,
Benco
PS. Nyhetsbrevet är än en gång fullspäckat med aktualiteter. Mycket av materialet har tagits fram av våra resurspersoner specifikt med tanke på detta brev och den situation vi lever i just nu. Vi hoppas att materialet ska hjälpa lärare (och oss alla) att tackla aktuella frågor kring energi. Önskar er alla en riktigt fin fortsättning på hösten!
Bland alla intressanta kommande evenemang vill vi också lyfta fram Berzeliusdagarna, där Finska Kemistsamfundet erbjuder en fin chans för studerande och lärare att delta. Mer information längre ner i brevet!
|